Nötningen

Aldrig var jag med om att ett visst ögonblicks diamant drog en outplånlig repa tvärs över världsbilden. Nej det var nötningen, den ständiga nötningen som suddade ut det ljusa främmande leendet. Men något håller på att bli synligt igen, det håller på att nötas fram, börjar likna ett leende, man vet inte vad det kan vara värt. Ouppklarat.

Tranströmer. Visst är det ouppklarat. Men detta är en viktig historisk process, nötningen är klart underskattad! Det som nöts fram vet vi inte vad det är värt. Men det som är verkligt är verkligt, även om vi saknar erfarenhet eller förståelse för det.

Nötningen

Den historiska processen är uppenbarelse och nötning. Ta DNA som exempel (vad nu det är), med viss historisk distans till livet som fenomen kan vi se att denna uppenbarelse tål mycken nötning. Men kanske kan också DNA suddas ut, för det finns annat som uppenbarar sig, nånting djupare. Nu styrs utvecklingen av ideér och vad kommer efter det? Nånting nöts fram.

Det som är uppenbarat är uppenbarat och det som får diamanterna att börja likna ett leende är nötningen. Så vad gör vi? Vi söker uppenbarelse och vi söker nötning. I en viss balans tycker jag. Jag är tom, jag har bara sökt nötning. Jag måste söka uppenbarelse.

Jag hade inte tänkt läsa Tranströmer, för jag tänkte att jag inte orkar fylla mitt huvud med poesi. Men han är grymt bra. Vilket får mig att tänka på uppenbarelsens natur. Den är fri. Den kan jag inte kontrollera. Så länge jag tillåter nötningens process kan jag också tillåta mig att vara öppen för uppenbarelsen. Så får vi tro att den goda uppenbarelsen är det som till slut nöts fram.

God jul

And in despair I bowed my head:
There is no peace on earth, I said,
For hate is strong and mocks the song
Of peace on earth, good will to men.

(hela texten)

Klockorna ringer.

Templeton

buy when there’s blood in the streets

John Templeton finansierade sina studier genom att spela poker och därefter använde han fundamental analys för att bedriva värdepappershandel. En liknande karriär som Warren Buffet men Templeton blev bara mediokert rik. Han var nog inte sämre på att hitta placeringar men Buffett excellerade i att snabbt bygga upp ett större kapitalmomentum genom att till stor del investera andras kapital.

Templetons resultat i det världsliga spelet var alltså ingen höjdare. Warren Buffett blev rikast och han har nu slått ihop sig med den näst rikaste amerikanen Bill Gates och tillsammans har de höjt insatserna. De har satt sig vid det filantropiska highstakes-bordet. Det är inget vanligt spel för möjligheten till vinst har transcenderat till inkluderande altruism. Men dynamiken är en förlängning av spelets logik och det ser vi t.ex inom riskfilantropin.

Det spelas om många biljoner. Det är episkt. Dock har man placerat bordet i en dåligt upplyst del av casinot och de railbirds som hungrar efter action har ännu inte uppmärksammat denna fenomenala händelse. Men Templeton är passionerad, han vet vad vad han vill, och går med bestämda steg fram till bordet med sin lilla bankrulle på ett antal miljarder. Efter några mindre potter går han all in och dör medan pengarna är kvar i potten. Det är den vanliga ordningen, Templetons kropp bärs bort, och vi får se hur publiken flockas och börjar diskutera hätskt.. Vad har Templeton gjort?

Templeton har gjort det oväntade, han har en ovanlig känsla för känslan och kan på så vis lyfta sig över de som spelar utifrån den etablerade rationella teorin. Han gör det rationellt irrationella när han för in en irrationell faktor i spelet. Bara det gör att folk blir arga.

Spelarna är bortburna. Några railbirds kollar.

Templeton vill utforska frågor om verklighetens natur och människans plats i denna verklighet. Det är ett naturalistiskt tabu, eftersom frågor undergräver naturalismens imaginära fundament. Från min personliga vinkel så njuter jag av Templetons sista spel. Som intresserad av vetenskap, metafysik och andlighet går det inte att undgå att märka hur Templeton rör om i grytan.

Templetons pengar har precis gett mig chansen att kolla på en strålande konferens om tidens natur.  Tack för ditt sista spel Templeton! Jag misstänker att din placering var en fullträff, hur som helst får vi som lever nöjet att se korten falla.

Templeton Foundation

Uppdatering 2011-12-16: De skriver om riskfilantropi i SvD 

Newton

En snutt av Newtons vetenskapsfilosofi:

I do not know what I may appear to the world, but to myself I seem to have been only a boy playing on the sea-shore, and diverting myself in now and then finding a smoother pebble or a prettier shell than ordinary, whilst the great ocean of truth lay all undiscovered before me.

Newton var en vanlig pojke med en frisk inställning till verkligheten. Men själen är skör. Pärlan däremot var allt annat än skör. Den var svart, hård och med ett starkt glänsande sken. Tiden gick. Hundra år, två hundra år, tre hundra år! Och pärlans sken hade förvridit själen till pervers metafysik. Inte Newtons själ, tack och lov, den enskilda människan slipper ofta se hur den framtida historien förvrider och förvanskar intrycket av de vackra pärlorna. Hela generationer blir som besatta av skenet.

Missförstå mig inte. Varken havet, pärlan eller Newton är ett sken. Men om man betraktar pärlan så ser man att den skiner väldigt starkt..

Sedan hundra år stiger havet och jag tycker att det borde märkas i metafysiken snart. Det gör det, men det går långsamt, som allt annat. De hårda själarna ska döden dö.

Nu tänkte jag tjata vidare men då tappar jag den poetiska tråden. Tystnad är bra.

Är vatten samma sak som H2O?

På wikipedia betraktas det som samma sak. Det verkar förstås vara så när vi tittar ut i naturen.

Men här ställs problemen med induktion på sin spets. För en filosof borde det vara självklart att utreda argumenten fram och tillbaka, finns här en identitet eller inte? Vad jag vet finns inga argument, förutom att man gör en induktiv slutsats att vatten och H₂O är samma sak. Ingen större skada skedd kanske, men när man inser att denna identitet är helt grundläggande för många filosofers metafysik, då finns det en god anledning att ta sig en titt på denna hörnsten i det filosofiska tankebygget.

Det värsta med många filosofer är att de betraktar denna identitet som så självklar att de egentligen inte har möjlighet att nå den punkt där man ställer de rätta frågorna. Om man frågar så får man svar. Jag upptäckte nu att det finns en hel del upplysande diskussion om detta identitetsproblem, men dessvärre går det nog under radarn för de flesta filosofer.

Min egen syn på detta är att det naturligtvis inte finns någon metafysisk identitet. Och jag tänker lära mina barn att vatten inte är samma sak som H₂O. Vatten är möjligtvis samma sak som H₂O med den rätta substansen och de rätta naturlagarna.

Jag råkar ha att känslomässigt motstånd mot uppenbart falska reduktioner.

Om vi t.ex vänder oss till strängteorin så förstår vi varför identiteten mellan vatten och H₂O måste betvivlas.  Det finns världar med andra naturlagar där en samling molekyler H₂O har helt annorlunda egenskaper än det vi kallar vatten. Strängteorin kan vi betrakta som ett mycket avancerat tankeexperiment och hypotes, men idén om att naturlagarna hade kunnat vara annorlunda ligger djupt i det tänkande som idag finns i fysiken.

Så att göra induktiva slutsatser som man sedan bygger sin metafysik på tycks helt enkelt vara … korkat.

Medvetande-konferens

Sedan 1994 har det varit en årlig konferens på olika platser i världen som heter Toward a Science of Consciousness. Nu i maj kommer denna konferens till Stockholm.

Några av huvudtalarna i denna konferens är Stuart Hameroff, Roger Penrose och Deepak Chopra. Fysikern Leonard Mlodinow som har skrivit böcker tillsammans med Hawking är också med på ett hörn. Chopra och Mlodinow träffades här och sedan dess har de tydligen blivit kompisar. De skriver en bok tillsammans. Jag tror de kan lära mycket av varandra.

Sen är det dussintals mindre spekulativa forskare med i konferensen, men de är inte så kända förstås.. Här är programmet

En robotfågel

Otroligt snyggt.

Det måste vara en tidsfråga innan materialisterna börjar likställa den här sortens robotar med biologiskt liv. Det ser jag fram emot, det kan vara startskottet för ett slags filosofiskt tillfrisknande.

Kvantbiologi

Efter att de fantastiska fotosyntesresultaten dök upp så satte sig Seth Lloyd in i kvantbiologin. Här är en utmärkt rapport:

Hans dom över läget är uppenbar och hård. Han dissar de ”grumpy old men” som tycks ha försökt bevaka sina domäner. Och Lloyd tvivlar inte ett dugg på att nu är allt förändrat, kvantbiologin kommer bara breda ut sig.

Luca Turin förde redan 1996 fram en teori om att lukten är beroende av kvantfysik, den teorin tycks vara klockren och det kan man läsa om här och här. En sådan här teori är alltför bra för alla trångsynta människor där ute så Turin blev länge motarbetad, vilket det har skrivits en bok om.

Detta blev jag tipsad om på Sean Carrolls utmärkta blog.

(Mitt intresse för detta är filosofiskt, om någon inbillar sig att detta bara råkar vara godtycklig empiri.)

Metafysik blir politik

Lawrence Krauss ifrågasätter att det skulle vara ett problem att framtidens datorer gör sig av med människorna. Den sakfrågan är förstås inte speciellt aktuell, men det är ett intressant exempel på vad materialismen bör innebära rent politiskt. Sidney Altman ställer en fråga 05.15 nedan:

Dagens materialism, i form av t.ex sekulär humanism, är ytlig och pragmatisk, rent moraliskt så finns en antydan till en materialistisk värdegrund, alltså ett slags nonsens. Politiskt så innebär detta en del bataljer med religiöst konservativa. I Sverige tror jag att den materialistiska världsbilden vinner ett allt större politiskt inflytande och det tror jag kommer vara en tendens över hela världen, ett tag till.

Naturligtvis måste metafysiska uppfattningar omvandlas till politik, men för tillfället är de flesta av oss delvis avskurna från en starkt metafysiskt grundad politisk övertygelse. I den givna situationen är vi helt enkelt alltför osäkra.

Kanske blir det ändring på det. I takt med att alltfler kraftfulla teknologier blir tillgängliga så måste framtidens materialism bli alltmer explicit, och den som inte tror på det måste förr eller senare gå i politisk opposition.

För i slutändan så är det materialistiskt rationella alternativet att vi ger upp oss själva för datorernas skull. Inom 200 år enligt Krauss. Andra snubbar som t.ex Ray Kurzweil menar att detta alternativ kan bli tillgängligt inom 30-40 år, då det är tänkt att den teknologiska singulariteten ska inträffa.

Det finns många ytterst intressanta aspekter av detta, just nu är min fascination rent sociologisk. Blir det en större klyfta mellan materialister och icke-materialister? Eller kommer den teknologiska illusionen sluka oss alla? Eller kommer materialisterna inse sin idioti och lämna sina vanföreställningar?

Fåglar använder kvantfysik

På physorg.com verkar man acceptera att fåglar utnyttjar kvantfysik för sin navigation. I denna artikel betraktar man det nästan som fakta.

Man har dock ingen gedigen förståelse så själv nöjer jag mig med att kalla detta för en teori. En teori som saknar rimliga alternativ.

Teorin är att fåglarna kan se magnetfältets riktning, och det gör de genom att utnyttja långlivade kvantfysiska tillstånd. Enligt naiva beräkningar borde sådant inte vara möjligt men nu är man helt enkelt öppen för att naturen har funnit lösningar på det problemet. Man tror på denna teori, trots att vi inte förstår hur den funkar i detalj.

Två av huvudargumenten mot att också människans medvetande är beroende av kvantfysik är att det inte är fysiskt möjligt och att vi inte förstår. De argumenten tappar nu tyngd.

Även en förståelse för oss människor måste inkludera både kvantfysik och metafysik. Det finns inga rimliga alternativ. Jag hoppas att vägen framåt är lite mer öppen nu.